Del 4 · 4 min
Engagera människor – från mottagare till deltagare
Delaktighet är en av de mest robust dokumenterade framgångsfaktorerna i förändringsarbete. Information utan involvering räcker sällan.
Redan Coch och French (1948) kunde i en klassisk fältstudie vid Harwood-fabriken visa att grupper som fick vara med och utforma förändringen anpassade sig snabbare och med lägre motstånd än grupper som enbart informerades. Slutsatsen har bekräftats i en lång rad senare studier av deltagande och organisationsförändring.
Everett Rogers (2003) beskriver i Diffusion of Innovations hur nya arbetssätt sprids genom organisationen i ett mönster: tidiga användare, tidig majoritet, sen majoritet och eftersläntrare. En praktisk implikation är att identifiera och rusta de tidiga användarna – ofta benämnda förändringsambassadörer eller superanvändare – som kan stödja sina kollegor i övergången.
Praktiskt exempel
Inför införandet av ett nytt arbetssätt utsågs tre ambassadörer från olika delar av enheten. De fick testa lösningen tidigt, lämna synpunkter på handledningsmaterialet och därefter erbjuda korta drop-in-tillfällen för kollegor. Resultatet blev en snabbare adoption och en upplevelse av lokalt ägarskap snarare än uppifrån-och-ner.
Övning
Skissa upp ditt team och fördela medlemmarna översiktligt i tre grupper: tidiga användare (redo att pröva), avvaktande (avvaktar utfall hos andra) och tveksamma (har genomtänkta invändningar). Vilket stöd behöver respektive grupp från dig den närmaste månaden? Likabehandling är sällan den mest verkningsfulla strategin i en förändring.
Reflektera
Vem i din omgivning skulle kunna agera tidig användare eller ambassadör i den förändring du är del av – och har den personen tillfrågats?
Din text sparas bara i den här webbläsaren och skickas aldrig till kommunen.